I bet, I was the only one who cried to Justin Biebers movie 'Never Say Never'
Okej, det är ju Justin Biebers film. Den var faktist bra, det var så intressant att faktiskt se hur hans karriär är uppbyggd och hur han blev framgångsrik. Och nu när jag ändå sa att jag såg den så kan ja ju erkänna på samma gång att jag tycker JB är jävligt bra! Han är talangfull!! När jag ser och hör honom känner jag ett slags sammanträffande. Och nej, inte bara för att vi e 17 båda, utan för vi har/hade samma drömmar. Jag skulle hellre än helst ha ett liv som han. Jag vill så gärna leva min dröm. Jag tror ingen som har lika drömmar i livet som jag (det finns en del som drömmer om att bli artist) kan förstå hur mycket vi vill sjunga. Helt enkelt göra det man älskar och lever för.
Idag missade jag min chans att ta steget närmare min dröm. Jag ångrar så innerligt att jag inte drog iväg till Stockholm. Fast jag skulle ha åkt själv. Tänk om det är sista året. Tänk om det aldrig blir av flera år, tänk om jag bara sitter i skolbänken fast jag inte vill det. Tänk om jag blir något jag inte vill bli, och måste göra något jag inte vill göra. Jag kan inte ens tänka tanken..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar